Kunskap vs. Kompetens

Kunskap och kompetens är olika saker

Kunskap kan operationellt definieras som det mätbara resultatet av svaret på utvalda frågor och uppgifter medan "kompetens" kan definieras som det sätt på vilket en person handskas med och hanterar en livssituation. Beroende på slaget av livssituation så kan man tala om olika kompetenser. Frågar man någon som av andra anses ha god social kompetens om hur länge de har studerat social kompetens blir svaret antingen:

"Inte alls" eller "Hela livet".

Det första svaret anknyter då till formella lärosituationer och det andra svaret till icke formella lärsituationer där man använder "Livet" som lärobok. Kunskap och kompetens har tyvärr ofta sammanblandats och förväxlats.

IMG_1728JPG 

Kunskapsutvecklande kurser kallas felaktigt för kompetenshöjning. 

Kompetens är SKATE

Skicklighet Kunskap Attityd Träning Erfarenhet


Skicklighet får vi genom utförandet, att göra det som vi är bra på och fortsätta göra det vi är bra på. Kunskap införskaffar vi oss genom kurser och utbildningar. Attityden får vi genom det kognitiva, beteendet som vi har skapar vi genom våra tankar.

Kunskap får vi genom ständig utveckling

Attityd är vår inställning till livet, oss själva och våra utmaningar

Träning - vi bli aldrig fullärda och därför ska vi träna för och genom hela livet. Erfarenhet får vi genom att vi aktivt utför något och får feedback

Erfarenhet erhålls genom ständig förbättring och utveckling, erfarenhet får vi genom handling.

F-MODELLEN

F-modellen är en modell uppbyggd på tre F, nämligen 

Fl = Förflutna, F2 = Framtiden och F3 = Flyt (Nu)

Den gamla modellen (Den Kliniska, Problem- eller Felmodellen) eller vad vi nu vill kalla den försökte ta en insikt och förståelse av nuläget genom att koppla ihop F3 och Fl  (F3Nuläget är en produkt av det F1förflutna).

"Vilka strategier har vi använt i det F1 (Förflutna) som påverkat F3 (Nuläget)?"

Detta leder sällan till en förändring utan oftare till ett konstaterande att
"Så här är det och det är ju ganska naturligt med tanke på hur det har varit"

tumblr_mt5fxakghu1s9v5qzo1_500jpg

Sedan fortsätter man på samma sätt med en subjektiv vetskap om varför man gjorde som man har gjort.


Utvecklingsmodellen 

ser all förändring som en koppling mellan F2 och F3 - 

Att veta vart man ska och veta var man är  (Nu = Utgångsläget) som orsak till framtiden).

Detta innebär att man först författar F2 framtiden, för över den önskade framtiden till målbilder.  I den processen används det förflutna Fl som en resursbank.

(Det F1 (förflutna) är en resurs för F3 (Nuläget)).

- Vad finns det för positivt i det (F1)förflutna som vi kan använda i (F3) NU som en resurs för att nå mål i (F2) i framtiden?
- Vilka strategier har vi använt som har gått bra?

Blir vi för upptagna med att fokusera på problem, tappar vi fokus på framtiden och utveckling.

UTVECKLINGSMODELLEN                                      Eftersom den nya U-modellen står i skarp kontrast till den gamla, men tyvärr fortfarande väldigt vanligt, den Kliniska samhällsmodellen (K-modellen).

K-modellen (Kliniska samhällsmodellen).

Kmodellen, som fortfarande utgör den dominerande förhandlingsstrategin i vårt samhälle står for den KLINISKAmodellen,sominnebärattförändrings- förslagochåtgärderärkoppladetillproblem,kriser, missnöje etc.                                                         Andra K-ord som är typiska for den kliniska modellen är KLAGAN, KLANDER och KRITIK.         Kritik som förändringsstrategi.                                                                                                                   Jag vill först definiera kritik som "värderande information om en människa, situation eller produkt, där kritikern gjort en bedömning utifrån sina värderingar och målsättningar".

Att försöka ändra något genom kritik är inte att förespråka, det är inte många som ha lyckats med den bragden.

Att tjata eller tala om för andra vad de inte ska göra är inte kostnadseffektivt. Det leder till stor energiåtgång och liten effekt. Ändå envisas man till att fortsätta samma mönster.

En värld utan kritik, klander och klagan.

Dessa tre negativ K`n som alla ingår i den "kliniska modellen" står också i nära samband med ett fjärde K som är Konflikter. Efter åratal av försök att hitta bra konfliktlösningsmodeller och metoder har en del experter nu gett upp och säger:

"Jag sysslar inte längre med konfliktlösning utan jag nöjer mig med att arbeta med Konflikthantering".

Följer man principerna i utvecklingsmodellen så behöver konflikter aldrig uppkomma. Uttryck som livslångt lärande och kontinuerlig utveckling igenom blir centrala begrepp. Jämförelsevis kan nämnas att den gamla stilen i regel skapar en organisation i form av en omvänd U-form där livets tre perioder betecknades av Utveckling, Upprepning och Avveckling. Samma omvända U-form betecknar livet hos många organisationer världen över, där medellivslängden för ett företag är 15 år.


Utvecklingsmodellen - Ett bättre alternativ.

Utvecklingsmodellen bygger på en modell för ständig förbättring (Kaizen), det är en modell som inte har utrymme för det vi kallar för kritik.                                                                                          Kärnan i utvecklingen blir själva rörelsen i riktning mot F2 Framtiden (jfr. uttrycken Framåtskridande,Framsteg, Framgång etc.). En organisation utan ständigt växande och utveckling blir inte långvarigt.

Idrottsmodellen grundar sig på samma synsätt.

Man frågar inte en idrottare, som tränar:                                                                                              "Vad är det för fel på din kondition eftersom du är ute och springer?"

Alla vet att man kan ha en god kondition, ändå tränar man för att få en ännu bättre. Utvecklingsmodellen innebär alltså att man kan vara glad och nöjd över nuläget men ändå drivas av lusten för en ännu bättre framtid.

775-success-01jpg

Ett grundläggande för utvecklingsmodellen är att F2 framtiden har ett tydligt förankrat steg mot målet(framsteg) och framåtskrida i utvecklingen mot detta mål.                                                              I utveklingsmodellen ställer vi frågan. "Hur vill vi ha det i framtiden?" Man ser nuläget som en orsak till framtiden                                                                                                                                            I den gamla kliniska problemmodellen finns inga tydliga framtidsmål, det är mest en mål, så att alla kan ta modell för att "ta sig ur askan in i elden" eftersom förändringsförslagen och åtgärder är kopplade till problem, kriser, och missnöje.

I senare beskrivningar har man kallat den gamla kliniska modellen för problemmodellen där fokus ligger på att lösa problem och där utvecklingsmodellen är mer inriktat på lösningar på hur framtiden ska se ut.

Företag, människor och organisationer som vill överleva och utvecklas måste ständigt framskrida mot de mål som finns i framtiden.

Att återgå till ett förflutet tillstånd skapar ingen utveckling, man är tillbaka där man började och de andra som har anammat utvecklingsmodellen har gått vidare, det är en universell lag.             Allt är under ständig förändring, tragiskt nog så har människan i sig själv stannat av i utvecklingen, vi tänker ca 65,000 tankar om dagen och av dessa är 95 % samma tankar som vi hade igår, det återstår endast 3250 "nya tankar" om dygnet.

Så om vi ställer om våra tankar och tänker mer på vad vi vill åstadkomma istället för vad vi vill undvika kommer vi att klara oss bättre.                                                                                              Fokusera på det som fungerar och lägg kraft och energi på att göra det ännu bättre, så kommer även det som inte är så bra att bli bättre och energin ökar om vi fokuserar på det som ger oss energi. Var en förebild och lev efter utvecklingsmodellen, så kommer vi att få en bättre och fungerande värld. Var alltid observant var du ha ditt fokus.



cooltext1369744205png